Platschef Espresso House

Det är många som undrar hur det är att jobba som platschef på Espresso House så jag tänkte att jag ska summera ihop hur min tid som platschef var.

Min bakgrund: Jag jobbade i ca 6 månader som platschef på en mindre enhet. Jag började där sommaren 2012 och slutade i slutet av 2012. Jag klev in som extern-rekryterad och hade inte heller någon tidigare erfarenhet av att jobba som platschef eller inom kafe eller restaurang. Däremot har vi många vänner till familjen som äger allt ifrån Sandy’s till stora kända restauranger runt Stureplan. Så jag hade väl ett hum om vad jag gav mig in på. Jag har även tidigare jobbat inom ekonomi och har inga som helst problem med att driva en enhet på papperet. Det som var nytt för mig var personalansvaret och den dagliga driften.

Jobbet: Man kan dela upp platschefs-jobbet i flera mindre delar. Den största delen går år att jobba i butiken som barista, ca 80-90%. Utöver det har man ansvar för inköp, personalen (peppa inför kampanjer, utveckling av individer, inskolning av ny personal), göra schemat och varje månad gör man ett månadsavslut. Man ska även hinna med att gå på månadsmöten med sitt distrikt, regionsmöten och utvecklingssamtal med personalen. Dagligen stämmer man av resultat och arbetade timmar. Att jobba om platschef kan låta glamouröst, snygg titel på Cv:t, men är i grunden ett väldigt “skitigt” jobb. Dagligen ska man städa; man plockar disk, gör rent golvbrunnar och har mer eller mindre en disktrasa fastklistrad i näven. Det blir även en hel del lyft med ex leveranserna.

Inte att förglömma att när personal är sjuka är du ansvarig att se till att någon är på jobbet. Finns ingen är det du som står där.

Min erfarenhet: Min tid var både givande och otroligt plågsam på samma gång. Jag började med stor entusiasm och hade en ganska klar bild av hur jag ville driva enheten, vilka mål jag hade utifrån vad jag hade sett på andra enheter. Jag hade otroligt tur som fick tid på mig med inskolningen och chansen att jobba runt en hel del innan jag tog över “min” enhet. Det är tydligen få förunnat. Som jag förstått det är det många som kastas in i platschefsjobbet på en gång. Jag hade även turen på min sida med att få jobba med otroligt begåvade personer inom företaget.

Däremot skedde en del incidenter, som inte företaget hade kunnat påverka på något sätt, men som jag i efterhand inser hade kunnat skötas annorlunda. Någon vecka in i jobbet så sa en tjej upp sig, eftersom hon skulle börja plugga. Jag drogs också med två tjejer som satte sig emot allt jag sa och bad dem göra vilket gjorde styrandet av enheten väldigt svår. Samtidigt tampades jag med att komma in i rutiner och hade egentligen ingen att fråga. Det var ju jag som var chef och skulle veta! En annan tjej rycktes ifrån min, jag fick låna henne ett par timmar per vecka,eftersom hon skulle jobba på en annan enhet. “Jag hade för mycket personal”. Jag hade samtidigt en chef som drogs åt alla möjliga olika håll eftersom hon hade för många enheter att se efter vilket betyder att jag inte fick tillräckligt med stöd därifrån heller. Det blev var man för sig själv helt enkelt. Jag råkade helt enkelt kliva in i en period då mycket hände i företaget och man förutsatte att alla skulle veta vad de gör. Att driva shoppen var inga problem, men att dras med personalbrist och två som inte jobbar och gör vad det ska göra visste jag inte hur jag skulle hantera.

Jag skickade in personalbehov efter personalbehov medans min egna personalstyrka bara krympte. Ju mindre personal desto mer fick jag jobba eller ta in vikarier. Det som är problemet när man tar in vikarier är att de inte är insatta i rutiner så när man själv hoppar på efter att de jobbat så finns det dubbelt så mycket att göra eftersom man ska täcka upp allt det som de inte hunnit/visste att man skulle gjort. Samtidigt ökade omsättningen hela tiden, jag jobbade konstant med att hålla hög nivå för att få kunderna att komma tillbaka, utöka sortimentet och få in nya rutiner hos personalen som var vana med att inte behöva hantera den mängden av både kunder och varor eller hinna med att göra dubbelt så mycket på samma antal timmar de jobbat tidigare.

Jag lärde mig att hantera allt som behövde hanteras genom att jobba över. För jag visste inget annat sätt. Dirigering av jobbet fungerade inte och att tumma på kvaliten var inte ett alternativ för mig. Gör jag något så ska det göras ordentligt. Det slutade med att jag en månad snittade jag på 13,7 timmar per dag. Vissa dagar jobbade jag mer än 12 timmar, andra veckor jobbade jag 6 dagar i sträck. Och med arbetade timmar menar jag timmar som jag stod i butiken, antingen i kassan eller med annat (såsom att byta glödlampor, fixa på lagret och kontorsjobb dvs sådant som skulle fixas i butiken). Det som adderas på dessa oredovisade timmar är de timmarna man agerar jourtelefon. Min telefon ringde från 06.00 till 22.30 alla dagar i veckan.

Det slutade med att jag tappade glöden efter ca 3-4 månader. Den 5e månaden så började det står klart för mig med att sker det inte några ändringar så håller inte min hälsa. Jag tappade 5 kg (startvikt 52kg) på 5 månader. Jag som har haft samma vikt sedan säkert 6 år tillbaka, jag som aldrig pendlar i vikt. Nätterna spenderades sömnlösa för att jag låg och oroa mig för om personalen skulle dyka upp, hade jag gjort beställningen som jag tänkte, skulle någon bli sjuk, hade jag glömt något (för jag blev otroligt glömsk av all stress). För mig blev stressen ohållbar och jag sa upp mig för min hälsa betydde mer än jobbet.

Jag vill påpeka att detta är mitt syn på Espresso House och det är en högst subjektiv syn på företaget. Jag lärde känna många som har jobbat i över 10 år på företaget och trivs otroligt bra. Det finns även stora chanser att utvecklas om man ger järnet, orkar och har lite tur på sin sida. Jag tycker det är fantastiskt att ett företag kan ge ett sådant ansvar till så “unga” människor. Jag var 22 år när jag tog över som platschef, utan erfarenhet av det tidigare! Men samtidigt måste man också vara realistisk och inse att man kommer att få slita. Jag ångrar inte på något sätt att jag jobbade där men inte heller att jag sa upp mig. När jag tittar i backspegeln så tycker jag det är synd att jag inte jobbar kvar för jobbet i sig var sjukt kul men omständighterna gjorde att min hälsa inte höll för det. Jag kan egentligen inte skylla på vare sig företaget eller mig själv.

Hoppas mina erfarenheter stillar era nyfikna själar där ute för det är många som frågar och undrar hur det är att jobba på det stora fantastiska företaget som serverar (i mitt tycket) det godaste kaffet av alla kaffe-kedjor i Sverige. Och ännu en gång så är detta min erfarenhet och min syn på företaget!

Ni hittar fler inlägg om EH genom att klicka på Espresso House under Kategorier i menyn till höger. 

Många som frågar så här kan ni läsa om lönen.