Nice – France

Åh vad jag längtar efter att få åka till Frankrike nu! Jag har inte längtat tidigare för jag har varit alldeles för stressad men nu, nu kom suget. Sol, värme. Snygga klänningar, goda drinkar. Vinden i håret. Jag bara längtar! Men det är ca 1,5 månad kvar.

e040ad99a51c68d32664c3d77fa1c54e

3ed7599bd7b8ecd3c27ca65ae25fe258

628204fd5d2ebe95aa432a449f04e90a

6014191f31a1716ab39871e9c35f3db8

Continue Reading

Kyoto – Dag 2-3

Dag två vaknade vi upp till strålande sol och riktigt varma temperaturer. Vi hade under gårdagen börjat vandra österut, mot kvarteret Gion, som vi skulle utforska mer noggrant under dagen. Gion är ett kvarter känt för sin geishor som promenerar runt där och de många tehusen som finns i området. Vi bokade in oss på en teceremoni i ett tehus som heter En. “Tehuset” har nischat sig för att visa och berätta hur en teceremoni går till åt turister. Det var intressant att se hur en teceremoni går till och ganska tacksamt att man kunde gå på något mer informellt. Jag hade nog aldrig klarat en riktigt teceremoni. Så mycket regler och ritualer som man ska hålla sig till. Tjejen som genomförde teceremonin var superduktig och kunde berätta väldigt mycket om hur ceremonier går till och varför. Kan starkt rekommendera att besöka En om man är i Kyoto och vill se hur det går till. När tjejen genomförde teceremonin så satt alla helt knäpptysta och man fick ett lugn över sig, väldigt rogivande. När hon hade visat hur man gör te på traditionellt vis fick vi göra vårat egna te. Teceremonin i Kyoto är stor och start eftersom man odlar väldigt mycket te i området. Teet är ett grönt te som är malet så det är väldigt nyttigt och innehåller mycket antioxidanter, men det smakar väldigt speciellt.

2817bd6a325e11e3a9d822000a9e29af_8

Vi promenerade mest runt i Gion under dagen och såg även Hokan-ji templet. Hokan-ji templet är templet med flera “lager”. Men vid det här laget är man ganska mätt på tempel. De är vackra och ståtliga men det finns SÅ många av dem. Överallt.

Vid lunch gav vi oss på ett nytt försök, eftersom det var stängt kvällen innan, på det speciella sushistället som serverar Kyoto-sushi som ska skilja sig en del från den traditionella japanska sushin. Den var inget att hänga i julgranen. Visst var det kul att sätta sig på en av de äldsta sushi-ställena i stan och prova på en maträtt som bara finns i Kyoto men jag blev inte imponerad.

d6618640325d11e3af8422000aeb127e_8

225ca990325d11e3a47b22000a1f99e6_8

Resten av tiden slog vi ihjäl med lite shopping i två av de tre största köpcentrumen som finns på shoppinggatan. Och till middag blev det ett besök på Nishiki för lite (mycket) brässerad fläsk i sojasås. Jag skulle kunna offra båda mina händer för den, men inser att jag skulle ha grymma problem med att äta den då.

b1665f88325c11e38ec622000aa8030b_8

ee5e6b52328311e3b4d922000a1fae83_8

Dagen därpå blev det till att vakna tidigt och bege sig tillbaka mot Tokyo!

Continue Reading

Hakone/ Mt Fuji

Resans nästa etapp efter Tokyo blev en snabbvisit till Hakone och Mt Fuji. Som vi förstod det är Hakone ett hett resmål för japaner. Man kan se Mt Fuji, bada i källor, vandra på vandringsled och se det vackra landskapet från bergen. Där stannade vi i två nätter. Det hade räckt med noll såhär i efterhand. En dagstur (om man har vädret med sig) räcker faktist om man vill se Mt. Fuji. Resan dit är bökig, först Shinkansen från Tokyo till Odawara (0 kr om man har tågpasset) och sedan regionaltåg till Hakone-Yomoto där vi fick byta till bergståget, Hakone Tozan Rail, som sicksackar sig upp för berget. Pris Odawara-Kowikadani 600 pengar/person. Bergståget var ändå ganska mysigt. Man åker i sakta takt genom skogen och till och från skymtas nya vyer genom skogen. Vi kom efter drygt en timma fram till Kowakidani. Vi kliver av på den lilla by-stationen och det är nästan helt öde. Vi frågar ifall hotellet ligger nära och får veta att det är ca 2 km i ren uppförsbacke. Med två tunga väskor i släptåg blir det till att ta bussen. Två stationer och 320 pengar (ca 21 kr) senare kliver vi av precis utanför hotellet.

Hotellet, Hakone Kowaki-en, var riktigt risigt. Det i särklass sämsta och dyraste rummet vi haft (ca 1200 kr/natten). Rummet var ofräscht med vattenskadade gardiner, inredning och tapeter från tidigt 80-tal och vårat non-smoking room som vi betala extra för låg i en väldigt rökig korridor. Och då ska vi inte ta upp faktumet att det saknades wifi vilket vi fick lida mer för än vad vi trodde (brist på aktiviteter). Det fanns fyra restauranger med olika priskategorier, alla dyrare än vad maten vanligtvis kostar. Vi åt på sushistället där en måltid gick på 3000+5000 pengar. Det fanns dyrare rätter. Men mätt blir man och maten smakar gott. Första dagen gick nästan uteslutande åt att ta sig till Hotellet.

Dag 2: Bristen på restauranger (inga alls) gjorde att blev tvungna att äta frukost på hotellet. Vi hade hittills lyckats undvika hotellfrukostarna. Hotellets frukost kostade 2000 pengar/person vilket är ganska dyrt. Men det var en generös “europeisk continental breakfast” som vi fick ta del av. Det mest europeiska jag hittade var tjock toast med marmelad. Resten av buffeen bestod av fisk, broccoli, rotfrukter och japanska rätter. Inget jag klassar som frukost. När vi ätit visste vi inte vad vi skulle göra. Vi provade med att försöka hitta “vandringsleden” men kom bara till någon liten skogsstig som kopplade ihop byarna. För övrigt är det inte värt att ens försöka vandra i bergen utan ordentlig utrustning då berget är så brant. Luften är också fuktig och varm så efter några kliv är man genomsvettig. Jag bestämmer att vi ska åka linbana och försöka på en skymt av det berömda Mt Fuji. Vädret är inte på vår sida. Det är molnigt och regnigt men vi kan ju inte sitta inne en hel dag! Vi tar bussen till stationen och tar tåget vidare upp på berget till Gora. Där köper vi biljetter (ca 3000 pengar/person, svenska 210 kr) och tar först en spårvagn upp till “toppen” för att sen byta till linbanan. Ombytet att komma till större stationer med lite mer restauranger och andra turister kändes som en skön omväxling. Linbanan var rolig första sträckan men när vi inser att vi inte kommer att se Mt Fuji pga vädret tappar man humöret lite. Vi hade även alternativet att åka linbana åt ena hållet och sedan ta en japansk båt över sjön till andra sidan för att sedan åka buss hem igen. Vi hoppar turistattraktionen och åker linbana fram och tillbaka, äter en korv på Gora för att slippa hotellmaten och åker tillbaka till hotellet. På kvällen bestämmer vi oss för att bada i hotellets pool som är uppvärmd med vatten som kommer från källor i berget. Det var väldigt skönt och avkopplande men hade nog vart roligare om vi fått bada ihop. Nu fick jag dela pool med 10 japanska kvinnor som inte kunde ett ord engelska. Så jag satt i poolen och undrade om jag gjort rätt eller fel med rutinerna innan jag hoppa i.

Morgonen därpå packar vi ihop sakerna illa kvickt för att ta oss vidare till Kobe, en liten “småstad” (japans 10:e största stad) längre söderut. Vi var och är ju minst sagt besvikna på hotellet och omgivningen i Hakone.

20131010-105453.jpg

20131010-105534.jpg

20131010-105632.jpg

 Löskokta ägg, i källvatten, till frukost.

20131010-105703.jpg

Gora, stationen man tar tåget upp till linbanan.

20131010-105816.jpg

Linbanan.

20131010-105850.jpg

Vårat vackra hotell.

Continue Reading

Mot Akasaka

Vi landade på Tokyo Narita Airport och tog Skylinern in till stan (45 min, 160kr enkel/per person) och landade mitt i smeten på en station som heter Ueno. Man känner sig smått förvirrad lite titt som tätt i denna stad och denna gång var inget undantag. Trötta så försöker vi hitta oss fram till tunnelbana, lättare sagt än gjort och efter några varv på stationen så är vi lätt irriterade. (Tips: ha inte för tung packning för det är mycket trappor upp och ner och man springer runt som en dåre för att försöka få hjälp eller hitta rätt skylt).

20131006-065543.jpg

Hur kan man inte skylta tydligt på en station som är knutpunkt till flera olika linjer?! Jag börjar dock se ett mönster på hur japanerna väller ner för en trappa och börjar spana med ögonen efter något som kan ge oss en ledtråd. Där på en pelare sitter ett gult G. Vi följer efter japanerna! Ca 500 m senare (fint skyltat) så kommer vi fram till rätt perrong. Nu ska vi bara köpa biljetter. Lättare sagt än gjort, igen. Det finns tre priser på enkelresor och vi fattar ju inte vilken vi ska ha. Vi tar den billigaste eftersom vi läst att man kan “betala upp sig” om man betalat för lite från början. Biljetten funkar och vi kommer fram till en station som heter Akasaka-mitsuke. Inte helt rätt station men nära ändå (vi orkade inte byta linje för en station när ena stationen är 500 m bort och andra 50m).

20131006-070333.jpg

När vi ska ta oss ut smäller spärren igen. Vi har betalat för lite! Bara att dra fram mynt och betala gubben som sitter och vaktar. Han är hur glad och trevlig som helst. (Ett tips är dock att kolla på den stora skylten som sitter ovanför huvudet på en när man köper biljetternaoch visar vad man ska välja för biljett beroende på vilken station man ska till. Den missa vi helt första dagen). Det är superenkelt att “åka rätt” eftersom alla stationer har en bokstav och en siffra. Nåväl, framme vid nästan rätt station så ska vi gå till hotellet, 500 m. Frågan är bara åt vilket håll. Vi får hjälp av spärrvakten som pekar oss åt rätt håll och vi lyckas ta oss till rätt torg och den rätta stationen (den som ligger närmast hotellet). Hotellet ligger 50 m från tuben men vid en korsning är det inte så jäkla enkelt att lista ut vart man ska gå. Vi frågar en japanska som pekar på kartan och sen mot det hållet vi kom ifrån. Känns inte rätt. Kan tillägga att den första killen är enda personen som pekat åt rätt håll sen vi landat. Säger de höger, ta vänster! Har börjat fatta att japaner inte vill tappa anseende och verkar hellre svara något bara så att det verkar som att de vet.
De vill gärna hjälpa men “nej” och “jag vet inte” tillhör inte deras vokabulär. Vi står och stirrar på kartan en stund till och pojkvännen går ett halvt varv runt. “Men här är ju parken på andra sidan kartan!!” Deras kartor är avspeglingar åt det hållet du står, vilket vi inte fattat. Har du en byggnad framför dig så är det också så på kartan, vänder du dig 180 grader är den ju i ryggen på dig och så också på kartan! Vi börjar fatta och börjar gå ner för gatan. 50 meter senare står vi utanför hotellet, Grand Fresa Akasaka. Ett mysigt hotell med supersmå rum i ett väldigt coolt kvarter.

Continue Reading

Sista rycket

Nu har jag äntligen kommit hem från skolan och mina första tenta för denna termin. Kändes bättre än vad jag trodde. Och psyket mår lite bättre också nu när jag blir klar med det ena och det andra. Kvar på agendan denna kväll är att packa och åka över till pojkvännen. Egentligen skulle det varit utgång och firande av att första delkursen är över men det känns lite för ambitiöst att supa skallen av sig när jag har en del kvar att göra innan resan. Hade varit otroligt kul, men får bli nästa gång!

Nu ser jag fram emot att dyka ner i sommarkläderna igen då det tydligen är  25 grader i Tokyo!

20131002-213822.jpg

Continue Reading

Tågpass

Idag har jag varit och hämtat våra tågpass hos Japanspecialisten. Inte det lättaste att hitta till deras kontor. Men dom har bra info och tips på vart man kan åka på sin hemsida om man ska till Japan, och säljer såklart tågpass. Tågpassen gick på 2000 kr/st för ett 7-dagars pass, måste köpas i Sverige och man byter sedan in dem till riktiga tågpass när man är på plats. Känns också lite som ett måste att åka runt när man ändå ska åka så långt bort. Ska bli riktigt kul att åka till Japan!

b02154102ad311e3a2ce22000a1fa411_8

 

 

Continue Reading

Ukraina – Kiev Part II

Vi hade ingen aning om vad man kunde göra i Ukraina, förutom att besöka Tjernobyl. Så vi drog fram en turistkarta och bad receptionisten i hotellet markera ut allt sevärt. Shopping finns det inte mycket av (läs inget) men man kan vaska fram ett och annat matställe (kommer tips på det i eget inlägg) och massa kyrkor med guldtoppar. En rekommendation är att ha bra skor på sig. Avstånden kan vara riktigt långa.

Efter bara någon dag började vi dock hitta oss fram i Kiev. Och vi börjar lära oss att bena ut vad som står på gatuskyltarna. De flesta unga, under 30, pratar bra engelska. Det är de äldre som bara pratar ryska/ukrainska. Men man tar sig fram väldigt bra med gester och pekningar. Det är fascinerade att se hur kvinnorna går klädda där. Kvinnorna är väldigt kvinnliga medan männen är mycket manliga. Kulturen skiljer sig mycket från Sverige. Det märks också hur stora klyftorna är när det kommer till inkomsterna. Dock är alla väldigt vänliga när man behöver hjälp.

Enda gången jag kände mig lite nervös och otrygg var lördag morgon när vi skulle till centralstationen för att ta oss norrut  och det var fullt av personer som såg ut att vara mindre bemedlade i området. Vi hade alla värdesaker på oss eftersom vi skulle åka till Sverige senare på kvällen så det gjorde väl inte att man kände sig tryggare på något sätt. d93038481d3711e39bae22000ab4814a_7

Det som jag tyckte var den största förvåningen och fick mig att göra ett stort tummen upp var att nästan överallt fanns det öppet wifi. Det gjorde allting så mycket lättare!

För den som är riktigt fascinerad över Sovjet kommer nog känna att de har mycket att kika på i Ukraina. En hel del arkitektur finns kvar från den tiden och också kulturen återspeglar en del av den tiden. Ukraina blev inte självständigt förrän 1991!! Tjernobyl är också en sådan lämning från Sovjettiden då det övergavs 1986 och har fått stå relativt ostört sedan dess. Själv är jag inte så insatt i Sovjet och hela den historiebiten men det var intressant att stöta på en kultur som jag har svårt att dra paralleller till. Trots att jag har rötter i Iran och Finland och rest runt en del så kändes Kiev helt nytt för mig. En annorlunda resa helt enkelt!

2628b6d41a0e11e3943422000a9f3095_7

 

Här kan ni läsa del 1.

Continue Reading

Ukraina – Kiev

För två veckor sedan åkte jag och andra halvan till Kiev. Två år i rad hade vi den 10 September åkt någonstans och detta år skulle inte få bli något undantag. Pojkvännen bestämde resmålet. Kiev, målet var Tjernobyl.

Resan började väl inte så smidigt. Vi fick betala extra för bagaget och så ville de ha 10 euro/ person för att vi inte visste att vi skulle checka-in tidigare. Till på köpet hade vi den drygaste personen framför oss som antagligen helt missat att hon jobbar med service.  “Flygstolen är ju inte så bra på att informera om sånt där”. Känns som att det inte missgynnar flygstolen utan flygbolaget. Ligger det inte i deras intresse med att vara tydliga? Jag har iallafall gjort mitt beslut. Aldrig mer Air Baltic.

4-5 timmar tog flyget med mellanlandning i Riga. Väl framme så tog vi en taxi till hotellet. Kändes konstigt och annorlunda att landa i ett land där man varken kan prata eller läsa språket de använder sig av. Engelska är inte  gångbart i Ukraina med allt och alla, men gester och pekningar kommer man ganska långt med. Vi bodde på Opera Hotell  (som vi bokade här), där de tur nog kunde engelska och var väldigt behjälpliga med det mesta. Till en början kändes allt stelt. När man fråga om de kunde rekommendera något från menyn så svarade de att man kan få lite av varje om man inte kan välja. Allt var bara så annorlunda mot hur det är i Sverige servicemässigt. Det stod 2 personer utanför hotellet, 5 personer på rad när man kom in och tre kvinnor bakom receptionen, men inte en enda gäst i sikte. Däremot var de otroligt vänliga och sa aldrig nej till något, allt kunde fixas. Rummen var också väldigt fräscha och rymliga. Fick även problem med kassaskåpet när vi skulle bona in oss, som de fixa på 3 röda. Och för att inte tala om blommorna på toan och rosblad i toastolen! Nä, hotellet kan jag nog inte klaga på!

41ffc6401d3811e3876122000aeb43fd_7

Första dagarna tog vi oss runt till fots, eller med taxi på kvällarna (som fick beställas från reception eller på annat sätt). Inte rekommenderat att hoppa in i en taxi hur som helst när man inte kan språket eller staden. Efter någon dag kände vi oss äventyrliga och skulle ge oss på tunnelbanan som vi hört skulle vara smidig. Vi går fram till luckan, pekar på mig och pojkvännen, håller upp två fingrar, talar t-y-d-l-i-g-t och säger t-w-o p-e-o-p-l-e. Kvinnan tittar på oss med trött blick. Pojkvännen är osäker på hur mycket det kostar och slänger fram en 200-lapp (ca 200 svenska). Kvinnan tar sedeln, tittar på den, tittar upp och bara stirrar. Hon säger något vi inte förstår och slänger tillbaka sedeln. Jag och pojkvännen tittar på varandra och fattar ingenting. Vi vill ju åka tunnelbana! Pojkvännen börjar rota i sedelhögen och hittar en sedel med en femma på varpå kvinnan börjar vifta med händerna. Slänger in den under luckan och ut kommer växel och två blåplastiga myntliknande saker. Vi kände oss bra dumma när en resa kostar 2 pengar och vi slänger fram en 200-lapp. Pinsamt.

cfbe22841bc511e3925f22000a1fb71a_7

Fortsättning kan ni läsa här.

Continue Reading

SAS Resa

Lite då och då dimper det ner ett kuvert som hetsar en till att resa två till priset av en med SAS. Förra året åkte vi till New York. Om någon vecka blir det Japan. Men nu kommer i-landsproblemet. Vi har inte ens hunnit åka iväg förrän nästa brev damp ner. Innan nästa sommar måste vi ha utnyttjat det. Och jag känner mig så stressad. Vart ska vi åka? När? Jag pluggar och har precis startat företaget. Jag har inte tid att åka, fast jag vill. Vad säger ni. Blir det San Francisco efter nyår?

sas

Och till alla er som också vill resa två och betala för en med SAS så är det American Express kortet i samarbete med SAS som fixar dealen. Kortet kostar 1000 kr/år och är ett kreditkort. När ni handlat för 150 000 kr inom ett år så kommer ni också få hem ett brev med erbjudandet. Inte så tokigt då en flygbiljett till New York/Tokyo/ San Francisco går på betydligt mer. Perfekt för paret som älskar att resa!

Continue Reading

Idag önskar jag…

… att jag befann mig här. Belize. Det ser helt overkligt ut. Som en dröm. Biljetterna däremot är inte en dröm. Drygt 10 000 kr för en resa, dit och tillbaka. Men nu är det här en dröm så vi struntar i priserna. Det ska tydligen vara en riktigt bra upplevelse att dyka där också!

ambergris caye dock

photo_lg_belize

Det här hotellet ser ju hur fantastiskt ut som helst.

belizean-cove-estates

tropical-5-star-hotels-300x202

Eller varför inte en liten bungalow i vattnet?

Continue Reading