Skönhet sitter i betraktarens ögon

Igår var jag ute och promenerade på mitt kära söder. Jag tog mig över Götgatan till andra sidan backen, mot Mariatorget. En outforskad, ny värld för mig. Jag kände mig äventyrligt.

20131024-110108.jpg

Jag hamnade i ett mysigt område kring Helgalunden. Det var som en tidsresa, långt bak i historien. Jag har en förkärlek för dåtid. Gärna 1800-talet och tidigt 1900-tal. Jag har en romantiserad bild av hur allting såg ut och hur de levde. Slitigt, skitigt men jordnära och verkligt. Mycket mer verkligt än vad vi lever idag. De var lyckliga!

20131024-110040.jpg

Ja, jag vet. Det är fantasier. Allt var eländigt och hemskt. Trångt, snuskigt och eländigt. Men jag gillar min fantasibild av 1800-talet.

Hursomhelst, jag traskade runt och drömde mig bort när jag helt går igenom en tunnel och ser det här…

20131024-110123.jpg

Så himla fula hus på andra sidan parken. 70-talshus. Jag ryser bara av att se bilden. De där jävla husen förstörde hela min dröm. Men så började jag fundera. Undrar om någon om 50 år kommer att tycka att de husen är jättevackra. Precis så som jag gillar 1800-talshusen. Kan det vara så att vi är för nära våran egna tid för att se allt det snygga? Eller är det bara så att det är jag som tycker 70-talshus är fula? Finns det någon som skulle vilja välja att bo i ett sånt hur istället för ett sekelskifteshus?

You may also like

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *