Välfärdssamhället Sverige

Man måste ju bara älska välfärdssamhället. Fantastiska landet Sverige. Alla dessa otaliga summor med skatt vi betalar som går ut i etern. Eller kanske in i politikernas fickor. Jag går sällan till läkaren, väldigt sällan. Så sällan att när de frågar om jag har ett högkostnadskort så undrar jag vad det är för någonting. Jag är inte en stammis inom vården och har inga planer på att bli det men dessa få gånger jag vill ha hjälp så finns den inte att tillgå. Så vad är det som gör mig så upprörd då, undrar ni? Eftersom jag så sällan behöver vård. Jo, det ska jag berätta. Sedan jag har varit liten har jag haft problem med ryggen, inte så att jag inte har kunnat fungera men en molande smärta som kommer och går, gjort mig stel, haft svårt att sitta långa stunder och svårt att stå långa stunder för den delen med. Jag har lagt ner pengar på otaliga läkarbesök under årens gång, skaffa inlägg som jag bekostat själv, gått till naprapaten, fått massage, gått på rehabilitering (för något som läkarna inte vet vad det är) osv. Tills den senaste naprapaten sa till mig, “men det skiljer ju två centimeter på dina ben. Har ingen sagt det till dig?”.

Jag har lidit i över ett decennium p.g.a. två centimeter. Är inte det fantastiskt?! Lösningen på mina problem är en sula, en tjock sula. Naprapaten tyckte att jag skulle gå till läkaren för att få reda på exakt hur mycket det skiljer sig, så att jag inte börjar mixtra med inlägg själv och gör saken värre. Det verkar klokt tycker jag. Så jag bokar en tid hos husläkaren. Den 18 Juni var jag där. Mer än 7 veckor sedan. Inte ett pip. Och då ska jag inte ens nämna att mina läkare tyckte att jag skulle träna bort problemet, som för övrigt inte var ett problem. Hon tyckte inte att jag kunde ha ont för det är ju inget fel på mig. Ska jag behöva kapa av mig foten för att det ska vara en benlängdsskillnad, eller?! Jag ringde upp min läkare idag, som inte var där, för att fråga vart min remiss (som jag fick tvinga till mig) hade tagit vägen. Den var skickad fick jag till svar. Jag ringde upp ortopedkliniken för att fråga varför ingen hört av sig. De hade inte fått min remiss.  Jag ringer tillbaka till husläkaren. Kanske är remissen på en annan avdelning. Ring växeln för nummer. Ringer växeln, blir kopplad till infodisken. Som inte svarar. Så här har jag suttit idag och jag undrar om jag inte bara ska ta och skita i läkaren och stoppa in en egen sula i skon. “För det är ju inget fel på min rygg”.

 

images

You may also like

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *