Same old, same old

Ibland tror jag att jag är knäpp! Att jag tar på mig för mycket. Men vet ni vad! Det är det som gör livet intressant. Om jag inte utmanar mig själv, hur tar jag mig framåt? Hur utvecklas jag? Hur vet jag vart mina egna begränsningar sitter? Kanske är det lite ‘duktig flicka’ syndrom. Ta på sig för mycket, prestera, göra allting perfekt. Men det kan jag leva med! Jag skulle inte byta bort någonting just nu! Men notera just nu. Jobbar jag såhär mycket om ett år så dunkar jag huvudet i väggen tills jag tas in på sjukan!

You may also like

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *