The Operation

Själva operationen gick snabbt. Smidigare än vad jag trodde. Jag fick träffa läkaren halv 2 och han dubbelkollade att min syn var detsamma som det var innan. Jag fick ställa lite frågor och han pratade om risker och komplikationer. Därefter fick jag en lugnande tablett och tillbaks ut i väntrummet där en sjuksyster tog med mig in i ett supermysigt rum med fåtöljer och kuddar och filtar. Hon gick igenom vilka slags mediciner jag skulle få med mig och hur ofta jag skulle ta dem. Jag fick ställa ännu mer frågor till henne om jag ville det men vid det här laget kände jag att mina frågor började ta slut. Jag låste in mina saker i ett skåp och fick ta på mig en ursnygg blå mössa och skyddsgrejer på skorna. Knappt så att tabletten hann verka med tanke på hur fort allt gick. Själva operationen utfördes i ett sterilt rum där jag fick lägga mig på en brits. En sjuksköterska droppade bedövning i ögonen och en sugpropp sattes på ögon och man fick titta in i maskinen med massor av ljus. Såg lite ut som ett flygande tefat underifrån som de ser ut på film. Fliken skapades och så gjorde man samma sak med nästa öga. Kändes absolut ingenting men allting blev väldigt suddigt. Sedan flöt jag vidare till nästa maskin där de satte en mojäng i ögat som håller upp ögonlocket vilket gör att man inte kan blinka och jag fick titta upp i en grön lampa. Läkaren lyfte på fliken som skapats innan och den gröna lampan blev hundra gånger suddigare. De räknade ner från 20 sekunder och vek sedan ner fliken och satte en lapp för ögat. Samma sak med andra ögat. Sen var det en stunds vila innan det var dags att resa på sig. Ett piller till och operationen var klar! Halv 3 åkte jag hem. Och farligare än så är det inte.

You may also like

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *