Åbäket till möbel

Dag in och dag ut har jag gått förbi den. Brorsan har spelat boll mot den, farsan har gått in i den ett antal gånger. Det var från början en barndomsdröm. Eller kanske mera mammas dröm. Jag skulle spela piano. Det lät ju så vackert och tänk vad mysigt att samla folk hos sig och ha någon som kan spela och underhålla. Så blev det inte. Jag sög. Men pianot var inköpt och stod stadigt där det stod. Och jag var ju ändå ganska förtjust i det. Det var ju ganska snyggt även fast det lät helt åt helvete. Men så idag när jag satt och kolla på det så klickade det till i huvudet. Det där pianot måste ju vara ganska gammalt. Så jag lyfter på locket och ser Stavenow märket i det, vilket inte säger mig någonting alls för jag kan absolut ingenting om pianon. Men google-expert som jag är får jag fram att det kan vara tillverkat 1889-1900 vilket jag tycker är ganska coolt. Så nu får ingen längre sparka boll mot det, ställa vattenglas, tallrikar eller annat skräp på den. Nu ska den vårdas. Den är ju antik för fan! Kanske kostar jag på mig en piano-stämning också. Den har ju säkert vart med om mycket och då är det minsta jag kan göra att den låter bra igen.

You may also like

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *