Hiss-Johan

Jag var på väg hem och genade över torget då jag kom att tänka på hiss-Johan. Det var väldigt länge sedan vi sågs. Inte sen jag slutade på MTG faktiskt, vilket inte är så konstigt egentligen . Hiss-Johan och jag vi var bra polare. Vi sågs inte så ofta men när vi gjorde det så nickade vi mot varandra och sa hej. Sen kom julfesten. Det var då det verkligen slog gnistor om oss. Jag nickade och sa hej och han nickade och sa hej tillbaka när jag var på väg ut genom dörren. Jag kände hans blick i nacken, vände mig om och frågade “Visst är det du som jag alltid träffar i hissen?” Det var det. Sen dess var det alltid en nick, ett hej och ett leende. Hiss-Johan förgyllde min vardag. Jag saknar honom, min lilla hiss-Johan.

You may also like

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *