Iran- 4 Juli

Igår hade vi en del av släkten på besök. Och det var inte lite folk det. Små barn som sprang omkring, runt, runt och skrek som vildar. Tydligen är jag släkt med varenda en. Lika fort som alla stormade in så stormade de ut kl 2 på natten. Jag har blivit alldeles försvenskad för jag hängde inte alls med. Folk pratar i mun på varandra, musiken dunkar och maten skickas runt, runt och man måste äta den annars är det en förolämpning.

Här har jag lyckats samla nästan alla kvinnor som tillhör den närmsta släkten. (Men den lilla längst fram är en pojke)

Här har jag lyckats samla vildingarna. Av någon anledning skrek pojkarna mest.

Och såhär blev bilderna när de bråkade om vem som ska vara med.

You may also like

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *